...kom min kusin Claes körande och frågade Rasmus (som var med på promenaden) om han ville följa med och se på Blåvitt i kväll. Gissa om han behövde fråga mer än en gång? NÄ, Rasmus fullkomligt galopperade hem igen och jag fick ensam fortsätta min promenad...
Att se glädjen i sina barns ögon är lycka för själen, det fick jag uppleva på min promenad och jag gick vidare med ett leende på läpparna resten av rundan:)
...trist bara att Blåvitt ikväll förlorade med 1-2 mot Trelleborg...
sån´t é livet...
Härlig måndag alla!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar